Jag har lovat att aldrig hänga ut någon i bloggen. Varken mina barn eller någon annan. Eftersom jag just nu är både besviken och arg på min tonåring ska jag inte skriva några detaljer. Kanske sen, om några dagar, när jag fått lite distans till det. Men lite behöver jag skriva av mig.
Man vill ju inte tro att ens eget barn hittar på dumheter. Man vill tro att man lyckats pränta in moral, respekt och vett i dem. När motsatsen grinar en rakt i ansiktet känns det inget vidare. Nu vet han att vi vet. Hans kompis mamma ringde och pratade med mig. Nu vet de båda att vi föräldrar vet. Det känns skönt att vi är på samma våglängd. Att de berättar när de får reda på saker som vi också behöver veta och tvärtom.
Och ingen har väl påstått att det är enkelt att vara tonårsförälder;) Att andas djuuuupt, dricka en massa grönt lugnande te och se på Greys hjälper nog? Och så en mumsmums till?
En français: Mon adolescent me conduit fou parfois !
From Mie to you 20:42
Andra bloggar om: familj, barn, tonåringar, ungdomar, son, mamma, föräldrar, arg
onsdag, oktober 31, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
13 Här får du gärna klicka och skriva något:
Det är tufft att ha tonåringar Vi har haft tre Den sista snart 14 har vi kvar hemma
Att ha det gott: Då vet du precis;)
Ett barn är en ängel vars vingar krymper i takt med att benen växer.
Kinesiskt ordspråk.
*Styrkekram*
Eftersom jag nyligen har varit tonåring så kan jag bara säga att vi lär oss av våra egna misstag. Så är det bara :) Men att föräldrar visar vad ni tycker om det som vi gör hjälper oss att utvecklas och pränta in just dessa moraler och vett. Och tonårsperioden går över :) Vi blir vuxna och normala vi också :D
Skickar en kram som stöd och tröst.Man förstår vad som väntar...
Jag vet! Och nyårsaftnar och skolavslutningar och midsommaraftnar gör inte saken lättare heller. Men det är inte bara tonåringarna som lär sig. Det gör vi föräldrar också som tur är. Det blir inte roligare men det blir i alla fall inte lika svårt att hantera.
Felice: Så är det nog tyvärr:(
Tack snälla!
Karolina: Tack, det låter betryggnade! Jag är bara så rädd för vad han ska råka ut för på vägen:(
Anci: Tack! Ja det där med små barn,små beykymmer du vet... det stämmer;)
Stumpan: Ja man lär sig ju allt eftersom men det är läskigt... Man vill ju bara att det ska gå bra för dem!
Själv har jag två tolvåringar..å det blir inte lättare med åren precis.....=(
sera mieux, sera mieux! Tror nog att ni har lärt tonåringen vad som är rätt och vad som är fel. Vi gör alla våra misstag och tonårigen kommer säkerligen lära av sina misstag. Tycker säkert innerst inne att det är skönt med föräldrar som bryr sig och håller reda på. Det minns man själv, mitt i värsta ilskan var man ganska glad över att de lade sig i hela tiden. Styrkekram.
Kram! Skönt att ha en bra och nära kontakt med kompisarnas föräldrar.
har ju bara en lilleputt själv, men jag anar... kram på dej!
mycket bra att ha kontakt med anra föräldrar.
Mariakoden: Nej, det är där det börjar ungefär;)
Islandsgirl: J'espère vraiment ainsi;)
Ja det måste ju vara bättre än föräldrar som inte lägger sig i? Hoppas jag:) Tack!
Jessika: Ja det är kanonbra! Tyvärr funkar det inte alltid lika bra med alla:(
Linda K: O vips så är man där... tyckte inte det var länge sen min tonåring var tre år;)
Tack!
Hannele: Ja det är guld värt:)
Skicka en kommentar